”Med drömmen som följeslagare”
Jag vågade…
”bara” det känns som ett stort steg. Jag har inte varit sugen på att ställa ut och liknande tidigare. Men så satt jag och slösurfade en dag för att hitta kul inspirerande utflyktsmål. Kom att tänka på vårsalongen på Liljevachs, och då visade det sig att en kunde börja skicka in ansökningarna dagen efter. Jag såg det som ett tecken på att jag skulle söka.
”#Gift”
Osäker och velig…
Såklart har jag velat och varit osäker och tänkt skita i alltihop flera gånger. Fast när det kom till näst sista dagen hade jag ändå två konstverk som jag kände skulle kunna passa. Så jag tog mig i kragen och anmälde mig och mina tavlor.
Under den här senaste månaden har jag utvecklats så himla mycket inom min konst. Både tekniskt och i mitt uttryck. Jag har plockat upp akvarellerna igen och börjat använda stålpenna och bläck till mina svarta linjer. Jag har vågat göra om och om igen tills det blivit som jag velat och inte som det blev… Så även om jag skulle tillhöra den stora massan, som söker och inte får med något verk på vårsalongen, har det inte varit bortkastat, snarare tvärt om.
8 kommentarer
Så uttrycksfulla och vackra! Stort grattis! <3
Tack snälla Sölwi! Din kommentar värmer mycket 🙂
Så klart vågade du. Om du inte vågar vem ska våga då? Vilka fina bilder du har gjort. Jag kan titta långe på dem och drömma bort. Härligt. Jag hoppas att du kommer att våga väldig mycket.
Tack snälla Jeanette! jag blev sååå himla glad av dina ord 😀 Det är en härlig känsla att vara modig <3
Men WOW!!! Så himla fina – vilken tur för Liljevachs och för alla som får se dina alster.
Heja heja!
hihihi tack tack snälla Malin! Jag känner hur självförtroendet växer <3
Kör hårt!
Bra att du vågar!
Håller tummarna!
Kram
Det vet du.. känns så härligt att ha gjort det, bara det är en seger. Du kommer vara en av de första som får veta hur det går 🙂